Viktigt jobba tillsammans

Så här kunde det se ut förr i tiden när folk var i desperat jakt på jobb. Dit är det långt kvar men det är ändå utmanande och viktigt att ständigt arbeta för att sysselsättningen hålls uppe på Åland.

I går i lagtinget var den tilltagande arbetslösheten på Åland upp till debatt. Det är en komplicerad fråga men långt ifrån omöjlig att lösa. Framför allt måste man bestämma sig för att det i sista ändan faktiskt är en fråga för den enskilde. Ett tag fick jag i går känslan av att några i debatten arbetade för att utvidga eftisverksamheten till arton år... Jaja, alla vill väl men det finns goda skäl att inte alltför mycket curla fram morgondagens vuxna. Vissa fel måste alla begå och några kamper utkämpar man ensam. I mitt anförande sade jag ungefär så här (varning, det är långt men bra!):

Herr talman,

Det är ställt utom precis allt tvivel att arbetslösheten och bristen på arbetsplatser är varje samhälles allra största motståndare och farligaste hinder på väg mot framtiden. Till skillnad mot andra yttre fiender och utmaningar är arbetslösheten med tillhörande marginalisering dessutom ett fenomen som uppstår inom de egna leden vilket alltid är svårare att hantera. Arbetslöshet skapar en känsla av hopplöshet, utanförskap och såklart försörjningssvårigheter. Att inte känna sig behövd sänker självförtroendet hos den drabbade vilket gör det svårare att hitta fotfästet för att hitta tillbaka. Inom Centern är detta ett problem som vi ständigt diskuterar och analyserar. Bara med hjälp av sysselsättning och framtidstro kan vi fortsätta bygga hela Åland. Alla goda och framgångsrika samhällen börjar och slutar med arbetsplatserna. Hittills har vi klarat det bra. Åland hör enligt Eurostat hemma bland Europas tjugo rikaste regioner. Vi har alltså möjligheter och resurser som många andra saknar och vi har ett levande näringsliv som i geografiskt hänseende är förbluffande utspritt på våra öar. Vi ska stödja där det behövs men i ännu högre grad inspirera där vi kan. Här är utbildningen ytterst viktig.

Men allt det där vet ni. När det handlar om arbetslöshet är det lätt att stapla floskler på varandra. Ni vet också att arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet är i stigande. Läget på Åland är långt ifrån katastrofalt men likväl utmanande för ett progressivt samhälle. Varje ålänning ska ha ett jobb och ett meningsfullt liv och där är vi inte för ögonblicket. Några har ramlat igenom skyddsnätet och andra löper risk att följa efter. Därmed når man de definierande frågorna. Vem bär ansvaret för det och vad borde göras? Är det samhällets plikt? Är det näringslivets möjlighet? Är det individens skyldighet och rättighet? Dessa är såklart retoriska frågor för vi bär detta ansvar tillsammans, möjligen med tyngdpunkt på individen som ju är den som både är den drabbade och den som oftast sitter på lösningen. Det borde nämligen aldrig få gå så långt att ansvaret för det egna självförverkligandet vilar på någon annan än en själv, så länge hälsan är god. Svaret är därmed att det handlar om en kombination av olika åtgärder som arbetar mot samma mål.

När det gäller samhällets insatser finns det redan verktyg i lådan. Näringsminister Fredrik Karlström gick i sitt inspirerande och fylliga anförande igenom vilka konkreta åtgärder man i dag vidtar. Inom Centern står vi bakom detta. Lösningarna är många och det finns fler. I budgeten finns till exempel medel att använda för olika sysselsättningsprojekt i främst kommunerna. Här är det möjligen en utmaning att samordna dessa projekt men det handlar om administration. Kanske kunde man involvera Ålands kommunförbund för att identifiera projekt och sedan fördela dessa medel över hela Åland. Det är ett praktiskt råd och en kortsiktig lösning som kunde göra stor skillnad. Allt entreprenörskap börjar med ett jobb och möjligheten att bidra. Ibland kan ett litet steg vara början på en lång vandring.

Det saknas absolut inte möjligheter för åländska ungdomar. Vi lever bara några kabellängder från Mälardalen som hör till världens allra starkaste tillväxtcentran. Vid det bordet är vi inom Centern övertygade om att även ålänningarna behövs och har plats. I dag kan man till och med bo på ett ställe och arbeta på ett annat. Eller jobba på distans. Vi kan på Åland erbjuda en av världens absolut främsta grundskolor och vidareutbildningar och ett boende och trygghet som inte finns någon annanstans. Av det skälet borde vi fortsätta investera i denna skola och göra den ännu bättre. Genom att förbättra det som redan är bra kommer även det som är mindre bra att utvecklas. Framgång föder framgång och skolorna och skolning är oerhört viktiga ingredienser i skapandet av framtidstro. Både hos individen och i näringslivet.

När det gäller vad näringslivet kan göra tillsammans med det offentliga är möjligheterna långt ifrån utnyttjade. Man kan till exempel tycka att Ålands landskapsregering borde vara ännu mer aktiv när det gäller näringspolitiken. Det är lätt att hålla med om det mot bakgrund av hur det varit tidigare, men vi måste också se verkligheten. Vårt EU-medlemskap gör det extremt svårt att vara med och stödja annat än utbildning och forskning med skattemedel. I stort sett allt annat är reglerat.

På det privata näringslivet vilar därför ett stort ansvar. Vi är 28.000 människor som bor i ett självstyrt landskap. Det ger oss handlingsutrymme och viss frihet men skapar också krav på samarbete. Vi bygger vårt samhälle tillsammans. Jag minns med viss saknad tiden i början av 1990-talet då fyrtiotre åländska direktörer, därtill manade av Ålands handelskammare, gjorde gemensam sak och inom ramen för något som kallades för Näringslivets framtidsgrupp satte sig ner och analyserade och visionerade kring hela Åland. EU-inträdet stod för dörren och var en gigantisk omställning för det åländska samhället. Hoten var många och möjligheterna få, enligt den allmänna uppfattningen. Då slöt sig ålänningarna samman. Viljan från näringslivet att tillsammans med det politiska Åland göra det bästa av situationen var genuin och framåtinriktad. I dag råder av allt att döma nya tider. Här i salen debatterar vi friskt både visioner, möjligheter, utmaningar och lösningar för hela Åland. Inom betydelsefulla delar av det åländska näringslivet verkar andra vindar blåsa. Ibland får jag känslan av att man ägnar minst lika mycket, kanske mer, kraft åt att bekämpa varandra i konflikter om konstgjord makt än att koncentrera sina krafter i konkurrensen utåt. Det är synd, Åland är alltjämt en liten ö i en stor värld och vi borde verkligen jobba tillsammans så mycket som någonsin är möjligt framom att vinna enstaka omröstningar på bekostnad av helheten.

Inom Centern är vi övertygade om att hela Åland har att vinna på att fler ungdomar till exempel bereds möjlighet till sommarjobb på åländska företag. Inte minst mot bakgrund av närheten till Mälardalen där det inte saknas arbetstillfällen. Om vi på Åland inte lyckas locka de som studerar i Sverige tillbaka till Åland under sommarloven är risken såklart stor att vi förlorar dem på lång sikt. Från samhällets sida ska vi bygga infrastruktur i form av skolor, vägar, vård, omsorg och liknande. Inom näringslivet borde man aldrig missa chansen att understryka Åland som en framtidsregion och en plats där både företag och människor tillåts blomstra. Lite övergripande uttryckt finns det viktigare saker att sköta än att strida med varandra och sätta låtsasbetyg på landskapsregeringens arbete.

Vi står inte inför ett nytt EU-medlemskap men vi står inför utmaningar av samma kaliber. Den ekonomiska situationen runtom oss är extremt utmanande och ställer krav på nya åtgärder.

Slutligen några ord om individens eget ansvar och möjligheten att vara sin egen lyckas smed som det heter. Jag utgår från att alla vill arbeta trots att många hävdar motsatsen. Det är som det varit i alla tider. De som är äldre har i stort sett alltid tyckt att de som är yngre inte gör tillräckligt mycket eller försöker tillräckligt hårt. Föräldrar och deras jämnåriga har alltid ängslats över den kommande generationen. Ändå kan man inte blunda för att samhället byggts upp och fåtts av blomstra tack vare exakt samma personer som i dag som för trettio och fyrtio år sedan anklagades för att göra för lite eller inte passa in i systemen. Vi ska göra vad vi kan för att skapa arbetstillfällen men vi ska ägna mer jobb åt att utbilda modiga individer. Det är som bekant inte fisk man ska ge åt en hungrig, vilket allt oftare sker i dagens curlingsamhälle. Hen behöver ett nät och några ord på vägen.

Tack.