Det krävs nya lösningar
Är det klokt att bygga ett nytt polishus i tider när de tomma husens antal växer över hela Åland? I staden finns gott om lokaler. Ribacka har jag fortfarande frossningar efter att ha besökt och naturbruksskolan gapar tomt trots initiala löften om motsatsen.
De gångna veckorna har de dåliga nyheterna nått oss i stim. I våg efter våg har farhågorna från i våras bekräftats. Inte bara det. Det blev värre. Den finländska ekonomin går sämre än på många år och det handlar inte bara om en tillfällig svacka utan om ett tillstånd vi av allt att döma måste förhålla oss till. Landets statsminister Jyrki Katainen skojade på inget sätt när han vid Heurekaforumet i måndags talade om att det nu krävs ”djärva strukturer” för att få ordning på torpet. Han har rätt och det han säger får omedelbara effekter även på Åland. Faktiskt i ännu högre grad än i Finland eftersom Åland är i händerna på en klumpsumma som vi inte kan påverka, bara hantera.
Finlands statsskuld bryter nästa år nittio miljardersstrecket och ganska få faktorer pekar mot någon förbättring. Bland annat detta har fått Nordeabasen Björn Wahlroos att häromdagen tydligt och konkret tala om en stundande katastrof. Han påminner dock om att Finland har sig självt att skylla. Under de senaste tio åren har lönerna i Finland stigit med trettiofem procent vilket bara överträffas av Grekland som lyckats nå trettiosexprocentiga lönehöjningar under samma tid. Ett barn kan begripa att konkurrenskraften åker ut med badvattnet under sådana förutsättningar. Därför kör stora delar av industrin omkring på fälgarna och därför faller den åländska klumpsumman. Bland annat.
Det som behöver göras i höst berör precis varenda en ålänning och ställer krav på nytänk från alla håll. Ett litet exempel som kanske inte är bra men som illustrerar vad vi har framför oss: Polisen anser sig behöva ett nytt polishus då det gamla blivit för litet och för oändamålsenligt. Detta har regeringen sagt ja till men ännu inte byggt. Här borde man, enligt min högst personliga mening, överväga att istället för att sätta pengar på ett nytt undersöka möjligheten till en rockad mellan Mariehamns stads Tekniska verk vars pampiga kontorshus i dag är till hälften tomt – och polisen. På det viset skulle landskapet komma billigare undan och staden kunde genom en försäljning minska sin egen alltför stora skuldbörda. Det finns garanterat problem i detta förslag men det finns också möjligheter och det är sådana vi nu på riktigt och hyggligt snabbt måste leta rätt på. Det finns mycket att göra men i samtliga fall krävs uppoffringar och nedskärningar. Jag är övertygad om att vi kan hantera dem. Jag tror på ålänningarnas egen förmåga att bita ihop och låta det hela bli lite värre innan det blir bättre.
För har vi inte vad som krävs i motgång har vi inte heller gjort oss förtjänta av framgång.
(Här kan man höra några ord från finansminister Roger Nordlund om situationen.)
De gångna veckorna har de dåliga nyheterna nått oss i stim. I våg efter våg har farhågorna från i våras bekräftats. Inte bara det. Det blev värre. Den finländska ekonomin går sämre än på många år och det handlar inte bara om en tillfällig svacka utan om ett tillstånd vi av allt att döma måste förhålla oss till. Landets statsminister Jyrki Katainen skojade på inget sätt när han vid Heurekaforumet i måndags talade om att det nu krävs ”djärva strukturer” för att få ordning på torpet. Han har rätt och det han säger får omedelbara effekter även på Åland. Faktiskt i ännu högre grad än i Finland eftersom Åland är i händerna på en klumpsumma som vi inte kan påverka, bara hantera.
Finlands statsskuld bryter nästa år nittio miljardersstrecket och ganska få faktorer pekar mot någon förbättring. Bland annat detta har fått Nordeabasen Björn Wahlroos att häromdagen tydligt och konkret tala om en stundande katastrof. Han påminner dock om att Finland har sig självt att skylla. Under de senaste tio åren har lönerna i Finland stigit med trettiofem procent vilket bara överträffas av Grekland som lyckats nå trettiosexprocentiga lönehöjningar under samma tid. Ett barn kan begripa att konkurrenskraften åker ut med badvattnet under sådana förutsättningar. Därför kör stora delar av industrin omkring på fälgarna och därför faller den åländska klumpsumman. Bland annat.
Det som behöver göras i höst berör precis varenda en ålänning och ställer krav på nytänk från alla håll. Ett litet exempel som kanske inte är bra men som illustrerar vad vi har framför oss: Polisen anser sig behöva ett nytt polishus då det gamla blivit för litet och för oändamålsenligt. Detta har regeringen sagt ja till men ännu inte byggt. Här borde man, enligt min högst personliga mening, överväga att istället för att sätta pengar på ett nytt undersöka möjligheten till en rockad mellan Mariehamns stads Tekniska verk vars pampiga kontorshus i dag är till hälften tomt – och polisen. På det viset skulle landskapet komma billigare undan och staden kunde genom en försäljning minska sin egen alltför stora skuldbörda. Det finns garanterat problem i detta förslag men det finns också möjligheter och det är sådana vi nu på riktigt och hyggligt snabbt måste leta rätt på. Det finns mycket att göra men i samtliga fall krävs uppoffringar och nedskärningar. Jag är övertygad om att vi kan hantera dem. Jag tror på ålänningarnas egen förmåga att bita ihop och låta det hela bli lite värre innan det blir bättre.
För har vi inte vad som krävs i motgång har vi inte heller gjort oss förtjänta av framgång.
(Här kan man höra några ord från finansminister Roger Nordlund om situationen.)
Jag önskar man kunde säga att allt kommer att bli som det är. Tyvärr stämmer inte det. Landskapet Åland tvingas inom alla områden se över sina utgifter och pröva sina investeringar. |
Landskapet Åland befinner sig på ett stormande hav och även om liknelsen är både klyschig och gammal så håller den än. När det blåser måste man lära sig segla. |
Kommentarer
Skicka en kommentar