Fönster mot boxningsvärlden

Det är väldigt imponerande att ålänningen* Robert Helenius numera på riktigt kan titulera sig Europamästare. Boxning är den idrott som troligen väcker mest känslor av alla. Det är omöjligt att förhålla sig neutral till en sport där den vinner som inte bara är fysiskt starkast och taktiskt skickligast utan också är tillräckligt djärv för att med berått mod förorsaka sin motståndare kroppslig skada. Antingen avskyr man den eller så älskar man den. Nattens fajt befäste detta. Trots en svårt sargad högerhand lyckades Robert övertyga de tre domarna om att han är den bäste. Domslutet ifrågasattes naturligtvis. Allt annat vore underligt. Så går det till i boxningsvärlden. Den som förlorar är väldigt sällan riktigt nöjd...

Boxning är kamp i dess mest primitiva form och, enligt min mening, fullständigt oemotståndligt. Ända sedan The Rumble in the Djungle och Mohammed Alis storhetstid har jag följt kampen om tungviktsbältena i världen. Själv skulle jag aldrig i livet ställa mig i en ring men jag högaktar dem som vill göra det och tycker varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv och göra sina egna val. Den man eller kvinna som är redo att ta en fajt inom givna regler ska få göra det. Även i Mariehamn.

Mot bakgrund av det kraftigt uppblossade boxningsintresset i Finland och på Åland är det nog dags att på nytt ordna en gala i Baltichallen. En snabb blick på de invalda i stadsfullmäktige ger en tydlig fingervisning att det där med tillstånd nog kommer att ordna sig denna gång!

För några månader sedan var Robert Helenius i Mariehamn och körde ett Zumbapass i Ytternäs skola. I natt blev han Europamästare i Helsingfors inför 12.000 åskådare. Nu borde vi ordna en proffsboxningsgala även i Mariehamn.

* = Han pratar svenska. Han är sambo med Sandra Helsing. Han ses nu som då på stadens gator. Mer behövs inte, enligt min mening.