Av queer har vi att lära

Det kunde inte ha blivit bättre tajmat än att dagen efter EU-valet gå till stadshuset i Mariehamn för att avnjuta konserten ”A Tribute to Queer” som åländska Regnbågsfyren arrangerade med hjälp av konstnärliga ledaren Johanna Grüssner. Hennes skapelser är alltid nyskapande, gedigna och medryckande och denna var såklart inget undantag. För medan yrvakna fransmän hade att begripa nynazisternas framfart i valet till parlamentet i Bryssel förvandlades scenen i stadshuset till en explosion av tolerans, transparens, klokhet och kärlek – alltså sådana beståndsdelar med vars hjälp man bygger samhällen för alla.

På scen stod elever från Södra Latin i Stockholm där Johanna Grüssner arbetar som lärare. Det är inte vilken skola som helst utan en plats där respekten för varandra och rätten att vara sig själv går före allt annat. Dessutom är det åländska inslaget starkt i skolans undervisning. Denna konsert i vårt stadshus markerade slutet på en treårig skolgång som inleddes med ett kollo på Lemböte lägergård. Tydligare än så kan knappast cirklar slutas.

Tillbaka till konserten. Det bjöds på eftertanke och skönhet, känslor, fart, fläkt och en oförstörd entusiasm som är omöjlig att inte smittas av. Temat var den villkorslösa kärleken som inte känner skillnad på kön, hudfärg, ålder, bakgrund, börd, hemort eller något annat ovidkommande. Människan räknas och mer än så är det inte. Intolerans är på precis alla sätt början till slutet och därför är det befriande och inspirerande att lyssna till sanningen i form av musiken. I sommar blir det mer av den sorten då Åland Pride drar in över vår ö. Missa inte den chansen att förstå hur Åland kan hjälpa vår omvärld att bli lite klokare.

Samtidigt i en annan del av världen har vi att fundera på den franska nyvakenheten, Sannfinländarnas framfart och Sverigedemokraternas två mandat. Inte att förglömma invalet av Dansk Folkeparti, UKIP, Gyllene Gryning och ett gäng andra män och kvinnor med mörka tankar om andra människor. Läs här vad de tycker och tänker.


De är var för sig och som händelse betraktade vid första anblicken oförargliga. Nötter har alltid funnits och de brukar försvinna av sig självt och allra senast när de begriper att samhällsbygge kräver jobb, närvaro och struktur. Frågan man i detta skede tvingas ställa sig är om detta handlar om nötter, haverister och politiska clowner eller om det är något svårare. Det tog ju faktiskt ett par decennier även för nazismen att hitta fäste i ett plågat Europa i början av nittonhundratalet och plötsligt var det krig i hela världen. Av det skälet kan vi i dag inte unna oss lyxen att blunda och hålla för öronen och låtsas som ingenting. Fascism, främlingsfientlighet och rädsla måste i alla lägen bekämpas. Alldeles särskilt då de uppträder i kostym och säger sig inte vara rasister men…

Ha en fin tisdag och se till att lära dig något nytt denna dag också. Tig framför allt inte när du borde tala.


Så här såg det ut på stadshusets scen i söndags då Södra Latin drog in.

Kommentarer

Populära inlägg