Klart för högre centrumhus

Det var skilda världar i går kväll. Medan arbetslösheten i Finland steg till över nio procent, barnbidragen skars ner och regeringen sprack så diskuterade stadsfullmäktige i Mariehamn k-märkning av byggnader i Mariehamn... Precis som om tiden stannat.

Man ska såklart inte ställa det ena mot det andra men nog är det underligt att se hur socialdemokraterna i Mariehamn krampaktigt klamrar sig fast vid gårdagen i rädsla för morgondagen. Förr i världen var högern konservativ och nöjd med tingens ordning och vänster radikal och framåt. I dag är det ibland tvärtom, vilket fler än jag noterat.
Måste också tillägga att några av fullmäktigeledamöterna skulle må bra av att läsa denna ledare i Nya Åland igen. Debatten var stundtals ganska... skrynklig, i brist på bättre ord.

Själv tog jag ställning för expansion och mot tegelhuskramar. Med hus är det som med allt annat. Ibland måste man riva ner för att kunna bygga nytt.
Alla utom socialdemokraterna sade ja till att riva ett gammalt tegelhus för att ge utrymme för ett nytt byggnadskomplex i centrala Mariehamn.
Så här sade jag i vårt gruppanförande:
Ordförande,
Kvällens frågor handlar i ett bredare perspektiv om framtiden för Mariehamn och de medborgare som bor och vistas i vår stad. Men inte bara. Det handlar också om bevarandet av vår gemensamma historia och respekt för dem som byggt den stad vi nu lånar av våra barn och deras. Frågan är alltså komplex men för den skull egentligen inte svår eftersom morgondagen, då man måste välja, alltid är viktigare än gårdagen.
Det är väsentligt för oss i Mariehamnscentern att detta ärende inte bara blir att handla om vem eller vilka som av olika skäl är för eller emot en förändrad stad och högre hus. Lika viktigt är det att inte lyfta fram den ena eller den andra sidans eventuella historielöshet eller bristande respekt för våra förfäders verk. Jag tror att vi alla utgående från våra egna bevekelsegrunder vill skapa ett bättre Mariehamn även om våra vägar mot framtiden ser annorlunda ut.
Vi i Mariehamnscentern har sedan många år tillbaka jobbat för att förtäta stadens centrum. Vi tror att en stad ska byggas inifrån och utåt. Det är vi inte ensamma om. I stort sett varje stad på denna jord har gjort likadant. Genom att bygga högre hus i centrum har man skapat förutsättningar för liv i själva kärnan vilket sedan sprider sig utåt. 
Allt sedan valhösten år 2011 och även före det har vi jobbat och lobbat för att det ska vara möjligt att bygga högre hus i stadens centrum. Hade vi lyckats bättre hade vi antagligen sett en helt annan dynamik i stadskärnan än vad som i dag är fallet. Denna förtätning är det absolut inte bara vi som drivit. Det är många som försökt med än så länge ganska magert resultat. Tills i dag då vi faktiskt har möjlighet att ge klartecken för skapandet av en modernare åländsk huvudstad.
Det måste ändå sägas. Utan historia är det svårt att forma en framtid och systemet med K-märkning är ämnat för att skydda sådana hus som anses omistliga för samhället. Här närmar vi oss kärnan, för vad är egentligen omistligt? Det gamla telegrafhuset som nu vid sidan av flervåningshusen är föremål för diskussionen K-märktes år 1986 under de förhållanden som då rådde. Visserligen fanns det på sina håll i vår omvärld redan då höga hus men det åländska självförtroendet räckte på den tiden inte till att tänka sig sådana i vår lilla stad. Under 1990- och 2000-talet och framåt förändrades detta tankesätt. Diskussionerna om höghus i centrum uppstod allt oftare runt kaffeborden längs med Torggatan. Likaså stod det allt klarare hur svårt, dyrt och besvärligt det är att bevara gamla hus. De möglar, de drabbas av läckage, de fryser och de skapar fler problem än möjligheter. I det aktuella fallet måste man också tillägga att Telegrafen där den står är till ingen eller minimal glädje för allmänheten eftersom byggnaden inte syns om man inte vet vad man ska leta efter.
Det råder inga som helst tvivel om att den gamla telegrafen spelat en viktig roll i utvecklandet av Mariehamn och hela Åland. Ändå är det ett gammalt hus och som sådant dömt till förfall ty sådan är tidens gång. Exemplen på liknande öden är många men också uppmuntrande. Vill man höja blicken har vi det gamla Mesopotamien som inte längre existerar men som skapade civilisation och som alltid finns i våra minnen. Vi har tempeldomen Hagia Sofia, den bysantinska pärlan i Istanbul som byggts om och byggts till och under olika makter, ägare och värdar förvandlats från kristet centrum till grekiskt ortodoxt till muslimskt och i dag är något en hel värld kan fröjdas över. Det är kanske förmätet att jämföra vår gamla telegraf med världsarv men tankesättet är applicerbart. När man river det gamla ger man plats för det nya och precis så har vår värld utvecklats över tid.
Alltså. Istället för att tvinga den vördnadsvärda gamla telegrafbyggnaden till förtvining och förfall där den står på en undanskymd plats i stadens centrum har vi ett förslag. Vore det inte en fantastisk handling att dokumentera och fotografera byggnaden, riva den och sedan döpa det nya komplexet till just Telegrafen och låta uppföra en snygg utställning av det gamla tegelhuset i någon av de nya byggnadernas entréplan. På det sättet försäkrar vi oss om att ständigt minnas historien i vår strävan mot framtiden. Telegrafen 2.0 kan bli ytterligare en symbol som visar vår stads och hela Ålands vilja att ta hand om vår historia men att det inte får ske på bekostnad av vår framtid.
Mot bakgrund av detta vill vi från Mariehamnscentern uttrycka vårt stöd till stadsstyrelsens majoritet som nu föreslår att stadsplanen ändras och att K-märkningen av den gamla telegrafbyggnaden lyfts bort. Vi behöver enligt vår mening denna och andra åtgärder för att på nytt sätta fart på vår stad. Äntligen är det dags att börja.

Kommentarer

Populära inlägg